Den svenska myllan

Rubriken klingar historia.
Historia i ett stycke trä jag nyss spänt upp i min svarv.
Jag räknar årsringar. 10, 50 eller 150 årsringar i mitt stycke trä från ett träd som liksom jag åldrats i takt med tiden. 2008 minus 63 årsringar blir 1945. Trädets första levnadsår infaller samtidigt som Jaltakonferensen hålls med deltagande av ”de tre stora”. 17 årsringar och trädets första levnadsår infaller samtidigt som Gunnar Gren, en del av trion Gre-No-Li avlider.

Svarvjärnet skär genom årsringarna i mitt stycke trä som om det vore vax. Åren faller till golvet och blandas med varandra till en härva av svarvspån. Ödmjukt samlar jag ihop mitt spill och återbördar det via min kompost till den svenska myllan.

Min kära snusdosa

Det här är ett känsligt ämne.

Jag har ett kärleksförhållande till min snusdosa.

Att vara slav under begäret efter snuset är ett kapitel för sig, att ha ett kärleksförhållande till sin snusdosa är ett annat.
Jag har svarvat en snusdosa i Ask. Den är precis lagom stor till att omsluta en dosa Generalsnus som är favoriten framför alla.
Lyft ut den tomma, i med den ”färska”, kalla dosan. Av med locket, på med det svarvade trälocket. Ner i jeansfickan och känn kylan mot låret och lyckan av att inte behöva oroa sig för tom dosa det närmsta dygnet. När sedan dosan och dess innehåll antagit kroppstemperatur inträder nästa fas.

Terapifasen eller kärleksförhållandet.

Jag kan komma på mig själv ibland med att få kortslutning och inte förstå varför jag blir handlingsförlamad. Min höger eller vänsterhand, vilken som är då upptagen med att ”snurra” den byxvarma snusdosan. Några få sekunder passerar innan jag reflexmässigt trycker ner dosan i fickan igen, och jag blir befriad från den temporära förlamningen. Snurrandet har gjort dosan len som en persika och passar perfekt i handen. Då tankeverksamhet krävs är dosan i handen ett måste. Nersjunken i tevesoffan snurras det febrilt utan att jag ens tänker på det. Dosan har dessutom fått en vacker patina efter allt snurrande.
Min svarvade trädosa är en vän som följer mig genom livets alla skeenden. Jag hade inte en tanke på allt detta då jag stog vid min träsvarv och lät svarvjärnet forma den skrovliga askgrenen till vad den är nu.
Askgrenen som en gång var en del av ett helt askträd. Enligt mina beräkningar 150 år gammalt med rötterna fast förankrade i Mälarens historiska mylla.

Vem vet vilka hemliga kärleksförhållanden som blommat ut under detta ståtliga träd, moderträdet till min kära snusdosa.

Trä

Det här kan man läsa i Wikipedia:

Trä eller ved är material som fås vid avverkning och bearbetning av träd. Under större delen av mänsklighetens historia har det varit viktigt som bränsle och byggmaterial.

Det här är mina tankar:

Se dig omkring där du sitter nu och läser detta. Förmodligen är du omgiven av trä trots att vi lever i en värld av plast.
Trä är levande både som träd och trä.
Trä är värmen i brasan eller en kall parkbänk i December.
Trä kan också vara ett lyckorus under ett blommande äppelträd i maj.
Lukten av bearbetat trä kan blixtsnabbt skicka dig tillbaks till träslöjden i skolan.
Trä i form av papper ämnat för baken eller ett litterärt mästerverk.
Ljudet av slitna träskor mot sommarvarm asfalt.
Ögonkontakt i skenet av stearinljus i en träljusstake.
Mona Lisas mystiska leende fångad på duk uppspänd runt en träram.

Listan kan göras oändligt lång.

Enligt min mening är det otroligt viktigt att vi är ödmjuka och rädda om vår skog och våra träd. Men däremot ska vi inte vara rädda för att fortsätta utforska de oändliga möjligheter trädet i skogen kan erbjuda oss.

Jag har valt att utforska all sorts trä med hjälp av mina sinnen, verktyg och min träsvarv.